nan Paulina T
När vi tog hem en ung problemhund (omplacering) trodde jag att det skulle bli en rolig och givande upplevelse. Hunden i fråga var en blandras som skulle avlivas om ingen kunde ta hand om henne då hon var så problematisk, så självklart ville vi ge det ett försök. Jag hade dock inte den blekaste aning om vad jag gett mig in på och fick kämpa något otroligt med denna fantastiskt intelligenta hund. Hon var vid 8 månaders ålder (när vi tog emot henne) inte rumsren, kunde inte lämnas ensam, inte gå i koppel, skällde på alla, var rädd för bilar och cyklister… Listan kan göras otroligt lång, tro mig! Hon hade blivit instängd i ett rum ensam i en lägenhet utan att få gå ut, förmodligen slagen (eftersom hon var så rädd för plötsliga rörelser) och gud vet allt innan vi tog över henne. Såg hon en bil på TV kröp hon under bordet och vägrade komma ut, och hon försökte slita sig varje gång vi blev passerade av en bil på trottoaren.
Hon var rejält stressad i de flesta situationer och verkade sakna förmågan att koncentrera sig. Träningen satte igång men fastän jag kämpade fick vi inte alla pusselbitar på plats. Nu, ett par år senare, inser jag dock att hennes kropp förmodligen protesterade mot allt spannmål och socker som intogs dagligen genom torrfodret hon åt. Precis som vi människor kan blodsockret bli väldigt ojämnt vid intag av kolhydrater/socker vilket kan spä på stress och ångestkänslor hos både djur och människor!
Att få tuggbehovet tillgodosett av råa, köttiga ben gör att hon nu mera kan lämnas ensam utan att vi behöver vara minsta oroliga för att hon ska tugga sönder huset. När vi tog över henne förstörde hon kuddar, skor, cd-skivor, glasögon (!), karaffer i plast, väggar, mattor… Allt! Oavsett hur eller var man stängde in henne så tog hon sig ut och blev fullständigt panikslagen när hon blev lämnad. Hon saknade dessutom förmågan att hålla tätt när vi var borta, och torrfoder gör ju att de behöver utföra sina behov onödigt ofta. Lägg på en dålig mage på det så förstår du kanske vilket helvete vi (och givetvis vår stackars hund) hade.
På BARF bajsar de en gång om dagen eller en gång varannan dag, och stressen över att behöva hålla tätt finns givetvis inte längre kvar. Hennes muskelmassa är helt förändrad, pälsen är så glansig att den speglas i solskenet, andedräkten är toppen, hon har blivit av med sina stela leder, bra i magen, inga gallakräkningar, mjuka trampdynor, inga fisar, svampen vi kämpat med i flera år är borta,.. Hon har dessutom fått en helt annan leklust (energi) och föremålsintresse vilket är perfekt i träningssammanhang! Jag har bara positiva saker att säga om BARF och är fruktansvärt glad att vi tog det steget!
Att hon nu är som ”vilken hund som helst”, lugn, lycklig och lydig tror jag vi till viss del kan tacka foderbytet för eftersom att hon lever ett så naturligt och berikande liv som möjligt tack vare BARFandet! Samtidigt som hon har oerhört mycket energi kan hon till skillnad från innan sova en hel dag om det skulle vara så. Ingen stress med andra ord! Jag hade kunnat skriva en hel bok om förändringen jag sett på våra hundar och katter som nu enbart äter Biologiskt Anpassad Rå Föda, men bilden talar för sig själv!
Eftersom att jag bodde hemma när vi tog emot denna problemhund pratades det tyvärr om avlivning vid ett tillfälle när hon var som värst, just för att hon hade så stora problem – så på ett sätt kan man faktiskt säga att BARF räddade livet på vår katastrofhund. Hon blev en lydig, lycklig hundtjej som lever ett fullgott harmoniskt liv hos mig och min sambo, hos sin alldeles egna föralltid-familj.
