Mittelspitz Marita

Så länge jag kan minnas har Troja haft fnasiga klor. Hon har också ofta, väldigt frenetiskt bitit på klorna. Detta har jag tolkat mer som en fix idé och pga klobitningen var klorna fnasiga. Trodde jag ja… Jag hade aldrig tänkt så långt som att det fanns ett samband med fodret hon fick, vilket var torrfoder.
Men så köpte jag en liten pudelvalp i början av sommaren 2013. Det visade sig att den lilla var väldigt, väldigt kräsen när det gällde mat och vi slussades till färskfoder/barf. Något måste han ju äta och ibland åt han av färskfodret och ibland inte. Inget fel på maten – han var bara kräsen. Helst ville han ha ben att gnaga på och råa köttbitar. I och med detta tyckte jag att även Troja skulle få färskfoder och annat gott som pudeln fick. Det ska ju vara rättvist.
Andedräkten blev bättre, tänderna blev rena från tandsten, pälsen glänser och döm om min förvåning när jag skulle klippa klorna en dag på Troja och det slog mig att hennes klor var inte längre fnasiga! Detta inom loppet av några veckor. Först då insåg jag det verkliga värdet av vilket foder man ger till hundarna. Även fast jag alltid varit noga med valet av foder till mina hundar och faktiskt provat med färskfoder tidigare (ett annat märke) som inte fungerade då. Så har jag trott att torrfoder är bra för hunden. Rätt anpassat osv. Det är ju vad jag har lärt mig. Men i och med detta med Trojas klor så har jag läst på mer om foder till hund. Om råfoder, barf, färskfoder och inser att jag har varit grundlurad som konsument då det gäller torrfoder. Idag är Trojas klor fortfarande superfina. Det är länge sedan jag hörde henne ”knapra” på klorna och pälsen är superblank och fin. Och den lilla kräsna pudeln….. Han äter sedan han blev 9 månader, det mesta med mycket god aptit.