Vi är många hundägare som har stått förundrade när vi serverat vår vuxna hund en portion mat vi själva tror att hunden ska bli lycksalig av – men hunden väljer att fnysa åt maten och gå undan. Eller alla otaliga gånger man kämpat febrilt med att hitta en godissort till hunden som den skulle göra precis allt för och hunden antingen tar biten lite oengagerat eller inte alls.
Frustrerad och orolig undrar man vad som inte står rätt till. Är maten dålig? Är det något fel på godiset? Är min hund sjuk? Slutsatsen är ofta densamma – nej, det är varken fel på maten eller godiset, inte heller är hunden sjuk. Hunden har bara vuxit upp och blivit kräsen.
VAD ÄR DET DÅ SOM FÖRORSAKAT DENNA KRÄSENHET OCH ÄR DET VERKLIGEN SUNT?
Nu kommer vi att vara en aning kontroversiella i detta inlägg, och faktiskt tala om att nej, det är inte sunt för en hund att vara kräsen. Varför kan man fråga sig? Därför att hunden som art är byggd för att aldrig tacka nej till en måltid, de är byggda för att äta stora måltider av vad som bjuds för att sedan kunna stå sig på det till nästa måltidstillfälle presenteras. De är byggda för att äta diverse animalier, oavsett om det är en nyfälld hare eller en rutten kropp av ett rådjur som legat i veckor – oavsett så vore kräsenhet lika med svält för en hund som inte får sin mat serverad i en skål, och svält leder till fara för hundens egna liv.
NYCKELORDET ÄR VARIATION
Hur gör man då för att försöka stävja kräsenhet och åtminstone försöka bibehålla valpens nyfikenhet och aptit även när valpen blir vuxen? Nyckelordet här är variation!
Den enklaste liknelsen är småbarn som ska introduceras till fast föda. Ofta sker det genom att successivt presentera olika smakupplevelser och konsistenser för att ge barnet en så bred smakpreferens som möjligt. På samma sätt kan du tänka med din valp.
När valpen landat ordentligt i sitt nya hem och är trygg är det dags att påbörja det förebyggande arbetet med att främja intresset för olika smaker och konsistenser. Det handlar om att våga berika valpens sinnen genom kosten. Kräsenhet kan associeras med ras men är lika mycket arv och individ. För vissa individer (oavsett ras) kan det upplevas som mindre viktigt, medan andra individer är mycket mer kräsna. Med dem blir det viktigt att börja tidigt för att undvika att valpen på kort tid utvecklar kräsenhet. Oavsett förutfattade meningar om rasen är det bra att se det som en betydelsefull del av valpens uppväxt.
Till valpar rekommenderar vi att utfodra med vårt helfoder Vaisto Puppy fram till dess att de slutat växa på höjden. Ett sätt som du kan variera maten på är att ge av båda valpsorterna som vi har. Även om Vaisto Puppy Isblå (800 g) kanske inte upplevs fördelaktigt för stora raser kan man ge några bullar av den sorten ihop med Vaisto Puppy Ljuslila, som finns i storpack (10 kg). Du kan även låta valpen få smakportioner från våra helfodersorter för vuxen hund ur serierna Vaisto och Hellä, till exempel Vaisto Wild för att låta valpen bekanta sig mer med viltsmaken.
EXPERIMENTERA MED OLIKA TEXTURER
En annan sak du kan göra är att hitta smaker från ditt egna kök. Har du rå köttfärs, ge lite av det. Har du gurka, bjud på en bit när du gör din sallad. Här hittar du fler berikningstips. Våga experimentera lite med olika texturer. Varför inte kombinera Vaisto Puppy med Vainu Nöt luftstrupe och Vainu Nötlunga? Skär ner små bitar av nötlunga och blanda ihop med Vaisto Puppy, fyll en luftstrupe med blandningen och du kan till och med trycka igenom morotsstavar – fyra olika texturer och oändligt med smakupplevelser!
Berikande matportioner för mindre och större valp. Valfri Vaisto Puppy, Vainu Nötlunga, Vainu Kycklinggodis, Vainu Nöt Luftstrupe, honungsmelon, nektarin, banan, gurka, spenat, hallon, blåbär och jordgubbar.
Det är bra att komma ihåg att maten ska vara den största delen av valpens energiintag. En bra riktlinje är att 90 % av kosten ska komma från Vaisto Puppy för optimal näringsriktighet. De övriga 10 % av valpens dagliga eller veckovisa intag får gärna vara annat. För när allt kommer omkring så är ingen av oss – varken valpar, vuxna hundar eller människor – skapta att äta samma sak varje måltid, varje dag och livet ut. Därför är variation nyckeln!
